dressyrsport.blogg.se

Igår hade jag med mig Sandra och Kicki ut på en skogstur. Sandra red Turbo, Kicki red Lillen och jag hade lånat Carros häst. Red en lite längre runda med mycket skritt i skogen och en del trav, det gick så himla bra! Kicki som inte hade ridit sedan i vintras red Lillen som om hon inte hade gjort annat. Sedan skulle vi prova att galoppera lite, och då tappar Sandra balansen och trillar av Turbo, varpå han springer i kapp oss naturligtvis.

 

Mary blir stressad och reser sig samtidigt som hon troligtvis trampar ner i diket och slår över. Känslan av att få 600kg som kommer rakt emot dig är sådär kan jag säga. Försökte hoppa av, men hann inte. Vet inte exakt hur hon landar, men jag har iallafall landat på vänster-sidan med henne över mina ben. Hon välter alltså rakt ut i skogen och blir liggandes.

---

 

Kicki hoppade av Lillen och fick tag på Turbo, sedan gick hon med de två och jag och Sandra försökte få upp Mary. Men att lyfta en häst som inte hjälper till på två personer är som ni förstår helt omöjligt.Vi försökte väl en halvtimme innan jag insåg att vi måste ringa efter hjälp. Ringde 112 som skickade dit brandkåren. Sandra och Kicki gick tillbaka med Turbo och Lillen och jag stannade hos Mary.

---

 

45 minuter senare kom brandkåren. Tror aldrig att 45 minuter har känts som så lång tid någon gång. De var 5st och började prata på att vi skulle dra ut henne på sandvägen, men det var snårigt där hon låg så jag tyckte det var bättre att försöka lyfta upp henne för hand, så att hon inte skulle skada sig på nån gren. Vi tog i allihop och fick upp henne så hon låg på mage. Men hon låg såpass nära ett träd att vi ville såga bort grenarna igen för att undvika att hon reste sig i dem. Medan en av killarna sågade av grenarna började Mary äta lite björkris som var bredvid, oj vilken skön känsla! När grenarna var av fick vi henne att göra en sista kraftansträngning och då tog hon sig upp.

 

Precis när hon kom upp på alla fyra tappade hon balansen lite och hävde sig till vänster, klämde benet på en av brandmännen mot ett träd så att benet gick av. Usch vad ont!! De fick ringa efter en ambulans och jag tog häst och sadel, tackade för hjälpen och började gå hemåt. Hade så dåligt samvete för honom, stackarn. Kändes inte alls bra att bara gå därifrån, men fanns ju inget jag kunde göra iallafall..

 

Hästen verkade faktiskt okej, gick som vanligt och hade bara ett pyttelitet skrapsår på ena sidan, knappt värt att nämna. Lite stel idag, men det kan man ju förstå..

 

Jag känner mig ungefär som överkörd av tåget, men är otroligt glad att det inte gick värre. Vet att man inte ska tänka så, men "tänk om" kommer väl alltid upp vid såna här situationer. Hade jag hamnat helt under henne och hon hade sparkat och försökt och resa sig vet man inte hur det hade gått. Det går så himla fort, och man får sig en tankeställare vilka enorma krafter vi håller på med.

 

 

Nu till stallet, måste rida igenom kür-programmet, för snart är det lördag. Carro är snäll och rider fram honom åt mig så jag bara behöver rida igenom programmet. Och lite piaff- träning blir det.